Danto och Tristan

Danto den nye stödkatten har bott hos mig i två veckor. De första 6-7 dagarna fick de inte vara tillsammans när jag ej var hemma eller sov som jag berättade om i förra inlägget. Sedan lät jag de vara tillsammans  själva hela tiden. Det gick väl bra fast de ville slåss jämt morrar och fräser. Danto blev elak mot Tristan gav sig på honom när försökte komma nära mig det gjorde att Tristan drog sig mer och mer undan. Danto är hur kelen och go som helst vill bara leka, gosa, kela. jättemysig katt, men det gjorde så ont att se Tristan dra sig undan, se hur ledsen han blev över att Danto bara vill bråka med honom. Tristan ville inte ha med honom att göra för att han var taskig mot honom. Det kom en kvinna med sin son i söndags som var intresserade av Danto. De verkade jätte trevliga. Danto har nu fått ett nytt hem. Jag hoppas att det ska gå bra för honom. Det gjorde ont att skiljas från honom. Men det är det bästa för dem båda. Att de har varsitt hem. Så de båda får vara i centrum. Får all uppmärksamhet. Tristan slipper känna sig undanskuffad bortputtad av en annan tuffare katt. Ja det är möjligt att katterna hade accepterat varandra mer och mer och till och med blivit vänner med tiden. Men tyckte så synd om Tristan, Han har rätt att vara i centrum ta saker i sin takt. Han är min lille älskling.

Isolde vila i frid hjärtat mitt

 

 

Min älskade lilla skygga kisse Isolde dog i tisdags. Hon sjuknade in onsdag veckan innan. Hon var hos veterinären i måndags fick ligga över natten. På tisdagen blev hon röntgad. Då konstaterades det att hon hade stor tumör i tarmen och i magen. Så hon vaknade aldrig upp ur narkosen. Hon blev avlivad. Jag fick inte en chans att säga farväl. De ansåg inte att de var lönt att hon skulle vakna upp så jag kunde få säga farväl. Har gjort den ritualen där man ber till Gudinnan för avlidna/döende djur. I somras och fram tills hon dog så gjorde jag mängdvis med Healing ritualer för henne. Men till ingen nytta. Det är så livet är. Det känns än värre att följa gudinnor som är döden när någon man älskar innerligt dör. Det bara är så, jag hade bara så gärna hoppats att hon skulle leva länge, bli frisk, bli tam en dag. 

 När förmedlaren på KKS ringde sa att hon Isolde var döende, svårt sjuk var för svag att opereras så brast mitt hjärta men jag var ju på Hermods så jag kunde inte visa något, tillåta mig gråta. För om när någon säger det är bara en katt blir jag galen. Sen skulle jag till idiotläkaren på eftermiddagen. I samtalet med kks förmedlaren så sa att jag skulle få en ny katt. Jag var så chockad av att Isolde var så illa däran att jag knappt reagerade. Den nye katten kom dagen efter. Det var alldeles för snabbt. Det tycker jag inte om. Jag förstår att de bara ser mig som ett stödhem. Men det var inte schysst att det skulle komma en ny katt så snabbt innan den gamle ens dött. Jag förstår att det finns överfullt av katter och man vill gärna hjälpa men man måste få sörja med. Den nye kissen är tam hane brun tigrerad jättekär. Men han och Tristan kommer inte överens. De vill slåss hela tiden morrar och fräser på varandra. Jag ska se om den nye katten kan få ett nytt hem. För det är ohållbart att det är så. De kan inte vara i samma rum när jag sover eller inte är hemma. Vill inte att skygge Tristan ska dra sig in i sitt eget skal bli mer skygg för att det finns en annan katt där som är mycket framåt gör allt han inte vågar. Ibörjan tyckte jag enormt synd att Tristan var ensam hela dagarna. Och det är han nu med eftersom att jag inte kan ha honom med den andre. De slåss och morrar ilsket på varandra om de är nära varandra. Det är enormt synd om den nye kissen Danto som får vara i köket själv när jag sover, är ute. Tristan behöver ha mig för sig själv. Så det är ett svårt val. Men känner att jag behöver göra det som är bäst för Tristan och Danto.