Mera Hel-meditation

Åkallade Hel i torsdagsefter avalonritualen. Mediterade. Fick värsta panikångesten men det var väntat. Kändes bara lite jobbigt att inte kunna röra sig. Men jag får det emellanåt. Bättre om det kommer efter meditationen. Det är ju åtminstone inte så illa som panikångesten som jag fick när åkallade några andra gudar för några år sedan. Då varade den hemska ångesten paniken i flera dagar. Kunde inte fungera utan en massa lugnande alls. Skräcken varade i veckor. Det var ganska underligt att mitt psyke reagerade så illa. När jag åkallade Hel för något år sedan såg jag en massa likmaskar. Det var läskigt. Inget sånt i år. Det är jag tacksam för. Har varit euforisk när panikångesten inte tagit över. Så jag är och varit effektiv fått saker gjorda de senaste dagarna. Har inte brytt mig om att grunda mig som vanligt. Vill ju njuta av må bra känslan euforin/extasen. The bigger fear the greater the ectasy. Skämt åsido. Ju mer jag mediterar och åkallar Hel desto mer vänjer jag mig och ångesten minskar. Skulle kunna gå in på djupet vad jag har problem med, vad jag inte gillar, inte vill när det gäller Henne. I stort är det väl att jag är rädd att jag tillhör, att jag är Hennes. Att Morrigan lämmar mig. Separationsångest och paranoia. Morrigan lär ju inte släppa mig utan kamp om ens då. Och annars är det just mörker jag har problem se förra inlägget. Negativa tankar jag har om detta, vad som ska hända mig, vart Hon kommer att leda mig, vill jag ens vara där, kan jag fly. Har inte så snälla tillmötesgående tankar känslor. Vet med mig att det inte är snällt av mig. Vilket gör mig paranoid. Hon kan säkert ta det utan problem. Jag försöker vara tillmötesgående och vänlig. Men undrar ibland varför så många olika gudar och gudinnor vill att jag ska komma till dem regelbundet ofta någon tid. Det är nästan alltid mörkare. Känner liksom men hallå jag är lycklig med Morrigan, Brigid, Lugh, Cernunnus, Rhiannon , Thor  behöver inte andra. Ser inte att jag behöver andra. Det är kanske fel att se det så, kanske ska se mer att jag kan uppleva nya saker lära känna andra gudar gudinnor. De är ju alla ett fast har olika aspekter, ansikten.

Mediterade igår åkallade Hel, började med att be om ursäkt berättade vad jag känner tycker typovanstående men så respektfullt som möjligt. Fast hon visste det redan var inte intresserad av att höra på det verkade det som. Satt sen bara och var tyst, mindful i Hennes närvaro. Panikångesten var mycket lägre. Det verkar som om mitt psyke har börjat vänja sg vid Hennes energier, och jag har accepterat att komma till Henne, åkalla Henne meditera tisdagar,torsdagar och lördagar nu ett tag framöver. Idag är det Morrigans sacred day, så jag ska meditera göra ritualer till Hennes ära ikväll och dricka glögg. Se om jag arbeta mer på måningarna jag håller på med till Hennes ära.

Vintermörker

Äntligen lite sol. Har saknat solen så mycket. Det är ju kallt men allt känns bättre när solen skiner. Bara man kan få vara ute och njuta av det så. Var på coventräff i lördags. Det var kul. Ska vara med på fullmåneritualen den 5jan. Ska bli spännande. Har inte gjort många ritualer med andra. Himla kul att träffa och göra saker med likasinnade. Gemenskapen med andra likasinnade är något jag ofta har saknat och varit avundsjuk på kristna för. De har varandra, kören, mässa. Även om jag som är utanförstående kan delta ger det mig inget. Visst om mina kristna kompisar skulle be mig skulle jag följa med för deras skull. Det är nog endast ängla meditation jag fortfarande gillar och då åkallar jag ändå alltid även Gudinnorna och ofta Lugh med. Anledningen till att jag har svårt med vinter tycker att den är oändlig är att lika mörkt, grått, mulet som det är ute är det inuti mig nästan alltid. Sen kan jag visst lysa upp det inre deprimerade verkligen med roliga saker, umgås med andra, måla och yoga. Dock har jag aldrig ansett att november är värst utan för mig är det januari och februari för då har mörkret varat länge och jag är så innerligt trött på det och vill ha vår. Men men så är det. Alla är vi olika. Alla årstider har sin charm. 

 

 Kan känna mig lite konfunderad över vissa Gudinnor som någon gång kommit som Skade, Hel, Cailieach deras årstid är ju just vinter, snö och is. Morrigan, Morgana och Hecate är ju alla mörka Gudinnor. Men de har ju fler aspekter än enbart mörkret och de är okej med min eviga längtan efter solen, ljuset. Det tog många år att förstå det. Men är man lite nojjig och deprimerad av naturen som jag. Jag har fruktat förr att jag skulle vara i mörkret för gott inte bara i detta liv utan i alla liv efter detta. Men det är bara rädslor, ängslan. Men att ha Brigid, Macha och Lugh har hjälpt mig få mera balans vara nära ljuset. Så allt inte är mörkt. Sen är det stor skillnad på mitt eget inre mörker som är ångest depression, paranoia, negativitet, destruktivitet, självhat och vad som är mörker för andra. Gudinnan Hel kom till när jag mediterade i förrgår. Det verkade som om Hon vill att jag ska komma 2 gånger i veckan, typ meditera göra någon ritual åkalla Henne. I princip som jag gjorde med Sekhmet i somras. I meditation var det väldigt mörkt, snö och is överallt. Jag såg Skade Hon log mot mig. Hel höll om mig med sin mörkare sidas arm. Jag såg även Jörmungandr. Det var en enormt stor jätte orm (jag såg nog bara liten del av honom) han tog sedan människo skepnad. Det var läskigt, höll mig undan, flydde när Han kom för nära.

Har nattsvarta paranoida tankar om det jag upplevde vad det kan betyda. Om jag nu går med på att meditera regelbundet åkalla Hel. Kan det säkert vara bra. Det viktigaste för mig är att jag kommer ut i solen, ljuset igen. Jag vägrar stanna i mörkret. Må så vara att den plats jag såg var är väldigt influerad av mina tankar, min fantasi. Så det är kanske inte alls äkta. Helheim,Niffleheim ser kanske inte ut så. Det är ju bra. Det kvittar jag tänker inte vara där mer än nödvändigt. Jag har varit i mörkret tillräckligt i mitt liv. Jag ska vara i ljuset, kämpa för att må bra, uppleva glädje. (Om jag nu kränker någon som läser detta ber jag om ursäkt). Vaknade halv tre i natt gick upp och målade dark angels/fairies, depressiva, pinade. Kände mig enormt lost, som om mörkret aldrig försvinner, nu meditera, åkalla Hel, ja jag vet inte vad som kommer ske med mig. Tänk att jag nästan köpte Madonna staty igår. Men det gjorde jag inte. Det hade varit hemskt. Men ibland så är det så jobbigt  med allt, det eviga mörker, vill bara fly nån stans där allt är ljus, sol, värme kärlek. Men kanske om jag gör det här, lär mig det jag ska, förstår det jag ska slipper jag kanske återvända dit. Vad snäll och tacksam jag är. Inte.

De senaste veckorna...

 

 

Det var ett tag sedan jag skrev som vanligt. De sex veckorna med 30 h i veckan tog slut för 3 veckor sedan. Nu de senaste 3 veckorna går jag runt till olika bagerier, konditorier, caféer i Malmö , Lund , Lomma , Åkarp , Hjärup , Arlöv och Oxie. Än så länge varken jobb eller praktik. Det är jobbigt att ge sig ut och göra detta varje dag 5 dagar i veckan. Sedan måste jag redovisa det för min jobbcoach. Har ont i benen av att gå mycket. Det får mig att tänka på hur jag ska klara av att jobba vara på benen hela dagarna. För mig som har social fobi är det en plåga att behöva ge sig ut varje dag. Jag hade hellre stannat hemma med min lille kise. Hellre målat eller varit ute i naturen än att gå runt knacka dörr fråga runt på bagerier, kondis, caféer, butiker om de behöver extra folk eller om jag kan få praktik där. Men, men jag är så illa tvungen så jag gör mitt bästa. Det är bara jobbigt att vara social, glad och trevlig hela tiden. Det är av den anledning det kan vara bra med psyk medicin då är det lättare. Men jag tar ett djupt andetag i stället, försöker hinna med yogan och målandet varje dag. Men oftast hinner jag inte. Det hjälper även att skriva av sig i morgonsidorna de publicerar jag inte. Det är bara för mig för att jag ska vräka ur mig vad jag tycker, känner utan att behöva ta hänsyn till vad andra tycker, tänker och känner. Hur andra uppfattat det jag skrivit. Vilket är fullkomligt irrelevant. Det må låta hemskt. Men det är mer som en mental detox. Inget man vill eller behöver kommentarer på. Det är bara en massa negativt skit som behöver rensas ut. 

 

 Det har varit tufft och är det fortfarande att hinna göra yoga, måla varje dag. Får vara glad om det blir några dagar i veckan. Morgondevotion, avalon ritual, kvällsmeditation har det gått att göra mer, oftast 4-6 dagar i veckan. Har börjat meditera åkalla Cernunnus regelbundet sen september någon gång. Det är en annorlunda sorts meditation. Jag vandrar och slåss mycket med (mina inre)demoner. Vet inte varför just han vill göra detta, det verkar så i alla fall. Vet inte varför jag upplever detta, det kommer när jag åkallar honom. I år kan jag åtminstone kontrollera det. Öppna för det fightas eller strunta i det och jag kan vandra i bergen , skogen med Honom istället. Kan vara äventyrligt, jag gillar det väldigt mycket.. Förra året och året innan bara kom dessa scener, bilder där jag attackeras, slåss med demoner ofta i periodvis det kändes väldigt otäckt. Även om Cernunnus försäkrade mig om att allt var som det skulle. Så vågade jag inte lita på honom. För varför upplevde jag sånt, varför såg jag det. Visst jag mådde bättre efter ha slagit ihjäl demonerna, pryglat dem. Det var en sak men varför var han där. Jag har nu förstått att han troligtvis var där för att guida mig, kanske skydda eller se till så att jag inte stannade kvar där. Det är det intrycket jag har fått i år. Det är ju schysst. Känns ju ändå lite vrickat men vet ju i år att demonerna är från mitt inre. Det visste jag inte förra året. Varför jag har detta,är så konstig vet jag inte.