Det blir inte som man vill...

Jag som tänkte att jag äntligen var så gott som färdig på lernia. Trodde att jag skulle få vara hemma och slappa. Ägna mig åt min konst, yoga vara ute i naturen. Men inte då eftersom att mitt beslut inte går ut förrän i slutet av maj. Får jag vara kvar där. Men kan vara där halva dagar och läsa några kurser till på lernia. Känns jobbigt. Men är inte förvånad det vore ju hemskt om jag var hemma och slappade. Kanske är detta typ en extra motivation för att man ska söka jobb inte vara hemma och ta de lugnt. Måste stanna här tills jag får jobb. Suck.

Vissa kurser har varit plågsamma att läsa och skriva om. Det har varit psykologi och psykiatri. Det har varit intressant och jag har lärt mig lite. Det har varit triggande då jag själv lider av en del saker. Men känner mig samtidigt att jag inte tänker låta min ångest, depression och panikångest ha kontroll över mig mer. Är än mer inför att läsa använda mina böcker om dbt och mindfulness för det jag lider av. Kanske för att det är lämplig behandling form för alla former av psykisk ohälsa. Dock i flera som komplement till annan behandling. Det gäller att ta kontrollen av sitt liv. Ta kontrollen över sina tankar känslor som tryggar ångesten,depressionen, frustrationen. Min lärare på lernia anser att jag ska jobba på ett boende för psykiskt sjuka. Jag känner bara att det är nog i överkurs. Jag har ingen erfarenhet av det. Har ju bara varit lite extra som boendestöd. Är nog lite rädd för att jobba på boende.

Tänker att jag borde sjukskriva mig. Men förlorar pengar på det. Har redan så lite. Så det blir väl att man fortsätter tvinga sig vidare. Tills kroppen psyket säger stopp. Jag bara känner att jag vill göra det jag vill. Inte det af, samhället anser att jag ska göra. Vill bara måla, vara ute i solen. Göra det jag vill. Bara trött på allt nu.

Ute i solen

Har börjat gå promenader mer denna veckan. Har blir fet och slö under vintern. Försöker gå en timme var dag. Igår blev det två timmar. Fick passa på i det ljuvliga vädret. Idag har jag vandrat i skogen Lomma Habo ljung. Hittade nässelskott, violer och maskros blad som jag plockade. Så ljuvligt att vandra i skogen. Sedan gick jag tillbaka genom Lomma till stranden satt vid havet och njöt. Det blev sammanlagt 3 timmar jag idag. Men det är utspritt på 5 timmar. Dvs en och en halv timme åt gången ungefär. Då jag mediterade, satt och njöt och åt av min medhavda matsäck. Så nu är jag helt utmattad. Men det är skön trötthet. Nu har jag lite nya örter att göra te på. Jag är glad och tacksam över det jag hittar i naturen. Framförallt för att jag alltid är pank har svårt att lägga undan pengar unna mig saker. Finns aldrig pengar. Känner att ångesten triggas av allt som vanligt. Men är bättre på att inte låta den styra utan ändå göra det jag vill, tänkt göra. Känner ångesten ofta komma smygande men det går lite att lugna mig själv avdramatisera det som händer i mig. Njuta av att vara ute, vara i nuet. Jag accepterar att jag kanske aldrig blir helt fri från ångest men jag hindra att det hindrar mig från att leva. Promenera är verkligen härligt. Gör mindfulness meditation efter den vanliga morgondevotionen-meditation chants till de Gudar jag är devoted till om dagarna. Jag gör även yoga flera gånger i veckan.

I torsdags hade jag en ljuvlig upplevelse med Lady of Avalon-Morgana Le Fay. Det hände när jag mediterade. Jag älskar Gudinnan så mycket. Hon är mitt liv. Det är så underbart när man blir omfamnad av Henne. Känner mig så förstådd. <3

Reda ut lite missförstånd

Jag skrev något i en kommentar i mitt inlägg om jag skulle vara boendestöd. Att jag är tveksam till att det ger någon utveckling att jobba med människor. Det står jag för. Men jag menade inte att låta hjärtlös. Klart jag bryr mig om andra och det är fint och att hjälpa andra. Däremot är jag konfunderad över denna sk. utveckling som folk påstår man får av att jobba i vården. Medkänsla och empati ökar man har mer förståelse för andra. Det kan vara det som menas. Känner främst att det är så fruktansvärt mycket stress i vården framför allt i hemtjänsten som jag hoppas få slippa för gott. Jag är kanske självisk men jag vill inte offra min hälsa för andra. Att jag blev utbränd och sjuk av stressen i hemtjänsten för 7-8 år är som djupt sår i mig. Det är inte värt det. Men det är ingen som bryr sig om en värdelös timanställd, en vikarie går i väggen. Det finns så många som är arbetslösa så det är bara att ta någon ny. Som personal är man inget värd. Så nej jag ser inget bra i att jobba i hemtjänsten. Nej det är klart det inte är vårdtagarnas fel. Det är aldrig deras fel. Inte ens när de är elaka slåss eller som oftast spyr galla över en är det deras fel. De ursäktas alltid oavsett vad. sorry man blir bara trött på att vara slagpåse. jag fattar att det inte är de gamlas fel att jag blev utbränd. Det känns bara bittert. Inte blir det bättre av att jobba i vården igen.

Det som brukar hjälpa mig är att fokusera på pengarna. Det jag tjänar det jag kan göra för pengarna. Att fokusera på att hjälpa andra gör jag ju också. Men det är inte avgörande. Det att man hjälpt andra och slitit sönder sig själv när man jobbar med andra är igen tröst utan bara hemskt. För det låter som de var mer värda än mig och att jag/ min hälsa ska offras för andras skull. Det gör mig förbannad. Jag är inte snäll nog att vilja offra mitt liv min hälsa för någon. Det är ingen som egentligen vill det. Jag ville väl egentligen bara säga att det är klart att jag bryr mig om de jag vårdat och kommer vårda. Men eftersom att jag har blivit utbränd innan. Arbetsgivare och kollegor är inte speciellt förstående så det är inte konstigt att jag värnar om mig själv. Jag är övertygad att de som känner mig redan vet allt det här. Men ville ändå klargöra det. Jag tror jag kan hjälpa folk med psykiskt funktionshinder bra, ja även folk på äldreboende. Har inga referenser. Måste skaffa det.

Kabbala och funderingar

En av uppgifterna på lernia var att skriva om hur de större olika religionerna ser på människan, vård omsorg, behandling, liv och död. Störde mig enormt mycket på kvinnosynen och de patriarkala religionerna. Det är inget nytt. Har läst det förr. Men just när man läser det blir jag förbannad och skulle vilja prygla patriarkala gudar, profeter och många män. Jag hatar inte män jag har bara lägre tolerans för mäns idioti, nolltolerans för kvinnoförtryck. Alltså vården är jämlik, alla har rätt till samma vård oavsett kön, status, religion i väst. Sen är det olika hur olika troende vill ha det. Jag antar att det jag avskyr mest är att det är att det är samma Gud i de tre abhramitiska religionerna. Jag som var så kär i Jesus för 15 år sedan var ju fann besatt av honom. Dock dog det mesta när jag insåg att det är samma Gud i de tre abrahamitska religionerna. Hade inga problem med judendomen. Men med islam. Det på grund av hur kvinnor behandlas i deras länder. Sharia lagar, hedersmord. mm. Visst det är kulturellt och inte religionen i sig. Men som många kristna ville jag inte se att min idol, den jag dyrkade älskade mer än livet själv var det jag avskydde föraktade med. (Jag var christo pagan för 12-15 år sedan) Fattar ni hur körd i skallen jag är?

Det jag ville komma fram till med detta var att när jag läste som kortast om hur judendomen ser på olika saker- se ovan. Så mindes jag kabbala som jag som hastigast bekantade mig med när jag läste kristen judisk mystik på universitet för 13 år sedan. Minns att jag alltid tänkte att jag skulle fördjupa mig i det. Bara läsa göra övningar testa lite. Lära mig saker. Livets träd kabbala förekommer lite här och var. Skulle ju kunna läsa moseböckerna 5-8 eller vad det nu är. Men hade då bara fokuserat på kvinnoförtryck och mycket jag hatar honom. Jag har inte läst dem men utgår från att det är stort sett samma kvinnosyn som i de första moseböckerna alltså inget jag ödslar energi på att läsa för att komma ut kabbala. Velat prygla honom. Okej han kan ta det. Jag är inte den första som ifrågasatt saker och ting. Men när jag är rasande så fokuserar jag främst på orsaken/triggern till min ilska. Och glömmer det jag faktiskt hade tänkt att göra.

Samma dag efter lernia åkte jag hem till en kompis. Hon hade precis fått en bok om kabbala som hon beställt. Hon frågade om jag ville låna den. Jag sa direkt ja att det ville jag. Det kändes så bra när jag började läsa den. Mediterade sedan upplevde att jag ett stort vitt tempel. Något lockade på mig. Morrigan stod utanför med mig. Någon ropade på mig. Med kaxig attityd gick jag in där såg jag en man och ett lejon. Sa till mannen/guden vad jag tyckte och tänkte. Precis som jag har gjort förr. Lejonet ville leka, lekte hårdhänt med mig var full av skrapsår. Har ju katt så tänkte inte mer på det. Detta var ett stort lejonhanne. Sedan flög jag med Morrigan som korp. Så det verkar som om det är menat att jag ska läsa om kabbala och lära mig mer. Håller fortfarande på med temple of the Witchcraft. Ska även läsa outer temple of Witchcraft och shamanistic temple of Witchcraft. Måste skaffa de olika cd companions. När jag har råd. Allt är så dyrt. Men det är kul att läsa och lära sig saker. Jag är tyvärr väldigt förälskad i min kompis archangel power tarot. Så de är inspiration för min Gudinne och Gud tarot. Men jag kommer kolla på andra tarot med ha som inspiration var någon med de olika elementen. Ska även kolla dark tarot. Givetvis ska jag skriva eget med. Har bara ingen fantasi eller tankar om vad jag ska skriva. Ja jag är helt konstig. Borde inte göra det men kan inte låta bli ärkeängla taror korten.

Jag är inte illojal mot Gudinnan och Gud. Det står bara så bra upplyftande saker, får sån kraft glädje av ärkeängla tarotkorten. Det är inte bara ljus och flum. Utan det tar upp jobbiga svåra delar av livet med. Men de är positiva. För någon som är negativ dyster som jag ofta är 9 gånger av 10 om inte mer även om jag gör mitt bästa för att inte visa det, inte låta det påverka mig, inte låta depressionen ångesten vinna mer. Betyder positiva stärkande kort mycket. Egentligen ska jag hålla mig borta eftersom att jag är häxa och prästinna, hedning. Det är hemskt att inte fler gör orakel kort, tarot baserad på Gudinnan. För min del ska det ju helst vara Morrigan, Morgana le Fay , Brigid, Lugh. De kan dyka upp som något enstaka kort lite här och där. Det är kul, bättre än inget. Men blir dyrt att köpa en massa lekar för ett par kort.

Passar jag som boendestöd?

Är nu inne på femte veckan på Lernia. Har gjort färdigt inriktningen för att jobba inom äldreomsorgen kommer att bli främst på vårdboende och demensboende. Har funderat på att ta inriktning på psykiatri för att kunna jobba som boende stöd. Har tänkt väldigt fram och tillbaka. Vad vill jag? Vad kan jag? Vad är lämpligt? Det är en sak att läsa sig till saker, validera sin kunskap och sina erfarenheter. Jag gjort många tarot läggningar om det är lämpligt för mig att jobba som boendestöd. Allt har varit mycket positivt i tarotläggningarna och av orakelkorten. Det enda är ju att jag är ganska kass själv psykiskt-ångest panikattacker och depression det är visserligen på bättringsvägen.

Om ni undrar varför jag inte har samma frågor undran över att jobba i äldrevården är för att jag jobbat där så pass mycket. Jag vet vad som krävs, jag vet att det sliter på en. Och ja jag är tveksam till att jag pallar i längden men samtidigt jag har inte jobbat i vården sedan 2009 då var det bara en månad. Så jag vet inte om jag klarar det. Det enda är väl att är stressigt och jobbigt. Så vårdboende istället för hemtjänsten. Detta är väl att jag har stor förståelse är empatisk förstår illa det kan vara är bra på att lyssna. Men är jag stark nog? Kn jag ge bra råd, stöd? Orkar jag ens? Är jag ens lämplig som själv har vad som kallas för lättare psykiskt funktionshinder, klarar mig själv med terapi, egen hjälp medicin. Det vet jag inte förrän jag jobbat som boende stöd. På sitt vill jag hellre vara boende stöd än jobba med dementa, äldre då mitt tålamod tryter när folk är elaka aggressiva som dementa kan vara. Jag har inte det intresse att vilja förstå dem. Med psykiskt sjuka kan man göra mer hjälpa på annat sätt, sen är de mer lika mig det är lättare att förstå dem. Trots bra Readings är jag osäker för jag tycker att det är jobbigt att vara bland människor jämt. Men det är väl lättare att vara stöd i vardagen, prata och lyssna på de behövande. Okej bara jag slipper stress, våld är jag okej med båda. Aggressivitet och stress är det mer bland äldre dementa. Vet inte hur jag ska orka, ha tålamod till det. Pratade nyss med en kompis vars syster har boendestöd. Hon tyckte jag passar bra till det. Ve