Coven, tankar

Den 5 jan gjorde jag en fullmåneritual med covenet. Jag var så nervös hade mycket panikångest innan så jag tog två redbull för att lugna mina nerver. Hade slut på lugnande. Ritualen var härlig. Hade med mig kola toscapaj och mina moonorakel kort, min trollstav. Tog inte med min athame är väldigt stor. Den är snarare som ett mini svärd. Oavsett vad är det svårt att bära den med sig. Ska köpa mindre dolk athame en dag. Oavsett vad så hade vi nog allihop väldigt trevligt trodde jag iallafall. Vi gjorde en kraftfull meditation från temple of Witchcraft av Christopher Penzcak. Har läst hans böcker för länge sedan. Det är helt klart mycket bättre att höra de guidade meditationer än att läsa böckerna och försöka memorera det.  Gjorde fullmåne ritual tillägnad mina Gudinnor när jag kom och på tisdagen och på onsdagen var det Morrigans dag. Då gjorde jag ritualer till hennes ära igen på onsdagen offrade juice och pizza.

Tyvärr blev jag inte accepterad i covenet. Det var en besvikelse speciellt eftersom att jag sett fram emot gå med i covenet. Var övertygad om att jag skulle bli accepterad såg i gen möjlighet att det inte skulle bli så. Det känns jobbigt att bli avvisad. Jag känner mig återigen utstött, bortstött. Jag är väl för mörk eller något. Får väl gå vidare. Men ja när sånt händer anser jag inte att det är värt att vara med andra, umgås med andra för att det gör så ont att bli sårad. Men det är väl så det känns när man blir sårad. Folk undrar varför man är asocial. Det kan kännas skönt tryggt vara ensam. Man slipper bli ledsen.

Får se om det blir någon annan coven. Eller om jag bildar coven med andra. Har känt mig manad att meditera åkalla Gudinnan sen jag fick reda på det i söndags. Men när sånt sker och det känns som gudarna varit inblandade. Då är jag allt annat än villig att meditera prata med dem. Det känns som att blandar sig och förstör för mig. De vill inte att jag ska må bra, ha vänner. De hatar mig-you know the drill.  I vilket fall som helst mediterade jag nu i förmiddags. Nog hade jag rätt i att Morrigan var inblandad och verkade tycka att jag skulle vara med i något annat. Att jag var alldeles för öppen för allt. Jag kan hålla med om att det ultimata vore att göra ritualer med någon som vill göra ritualer med någon som vill göra Gudinne meditationer. Där fokus är på kontakt med Henne som mina Morrigan coven systrar gör de bor lite långt bort typ i USA, Irland Storbrittannien vad jag vet. Men det kan finnas likasinnade som gör. Det är den sortens ritualer jag alltid gjort men jag är öppen för andra sätt. Öppen för att kompromissa göra som andra om det betyder att jag får fler kompisar har kompisar att göra magi ritualer med. Det sa jag till Gudinnan med. Dock känns det dumt att göra ritualer till hennes ära när hon sabbat för mig.

Men det kan vara så att hon som inte ville ha mig med kände Morrigans närvaro och tyckte det var otäck. Många tycker Morrigan är skrämmande. Många gillar Henne. Det är olika det kan vara lite av varje att jag ej fick vara med. Men det hjälper inte att älta det heller. Blir bara mer deprimerad av det. Egentligen borde jag inte komma på häxmooter heller så att personen slipper se mig. Men det är ju att överdriva. Jag har inte gjort något fel. Jag har inte gjort något fel. Jag har gnällt lite mycket. Jag borde bara acceptera det. Inte kvida inte gnälla om att jag är ledsen. Kommer kännas konstigt att träffa vissa på häxmooten hon man tror röstade ner en.