Jag har haft nya stödhems katter nu i en månad. Tristan som jag skrev om i tidigare inlägg. Mår bra nu blev operead för Forl i slutet av januari. Forl är en tand sjukdom där kroppen bryter ner tänderna och det orsakar stora smärtor för katten. Tristan har fått behandling- opererat bort 5 tänder. Så i början på februari frågade de på KKS om jag kunde ta hand om sjuka katter. Ge dem omvårdnad , medicin. Jag var tveksam först eftersom att jag har liten lägenhet och det är svårt stänga in dem i köket. De skriker mm. Men tillslut gick jag med på det. De första tre veckorna fick de båda två medicin. Emil och Ida kallar jag dem. De var på kontroll hos veterinären 2 mars. Lilla Ida 7 månader är helt frisk. Emil på knappt 2 år sjuk får fortfarande medicin. Dessa kissar är inte samarbetsvilliga när det gäller att få medicin. Ida var nästan skygg i början. Men blir allt modigare. Bättre nu när hon slipper bli i tvingad medicin. Ida är helt vit. Emil är vit med grå hätta, oddeyed. Förhoppningsvis ska de få nytt hem snart. Det är några som varit intresserade men sen har jag inte hört mer så vi får väl vänta och se. Går på Lernia nu hela dagarna så det är svårt att hinna med annat än att sköta mina små älsklingar och gå på Lernia.
Några dagar innan jag fick Emil och Ida fick jag en äldre herre som blivit påkörd. Han ansågs inte förtjäna vare sig omvårdnad eller ens gå till veterinär. Han var bara en gårdskatt. Såna hjärtlösa människor. Så Lufsen fick komma till mig efter att han blivit opererad. Jag kallar honom Lufsen för att han är så go, står och går sakta lufsar omkring... Lufsen är helt grå, jättegosig, snäll äldre katt i 10-12 års åldern. I början hade jag svårt att ta honom till mig. Alltså jag skötte honom på bästa sätt, men ville inte ha honom för det gjorde så ont när min mammas katt Pontus dog. Han blev 14 år och 7 månader. Med en äldre katt som Lufsen lär jag nog mista snart, det gör ont att mista en vän. Men samtidigt så tänkte jag att han haft ett hårt liv, ingen brytt sig honom innan. Det minsta man kan begära är att han får en trygg ålderdom, där han är älskad. Sen om det är ett halvt år eller 3-4 år så är det ändå värt det. Bara för att man har en ung katt betyder ju inte det att den blir gammal. Det finns de som dör unga av någon sjukdom. Det finns inga garantier i livet. Lille gosige Lufsen som tagit sig in i mitt hjärta snabbt får stanna hos mig som stödhems katt. Han har kommit hem.
Jag märker stor skillnad i åldern på Tristan och Lufsen. Tristan har nyss fyllt 8 år. Han är mycket piggare och mer lekfull än lufsen. Sen å andra sidan så är inte Tristan opererad i benet heller. Nu kan Emil och Ida få vara ute hos Tristan och Lufsen mer, dock ej när jag inte är hemma. Då Emils ögon rinner. För mycket med de andra blir bara bråk sen finns det liten risk att Emils ögon kan smitta. Men det känns hemskt att stänga in dem. men måste ju tänka på säkerheten med. Skulle inte kunna leva med mig själv om något hände, eller om Tristan och Lufsen blev smittade. De går ej att ge medicin. Emil är svår men det går då han är mycket mindre. Tristan låter mig bara klappa gosa med honom. men det skulle inte gå ge medicin. Sån tillit har han inte. det är troligt att de är immuna. Men man vet aldrig. Men när jag kommer hem får de vara ute i hela lägenheten i några timmar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar