livet...

Inga intervjuer denna veckan, skönt. Men dock andra ångest triggande stressande saker. Känner mig väldigt ångestfylld, frustrerad över saker och ting. Under veckomeditationen med min kompis såg jag ett par gudar, sedan mediterade jag och kommunicerade med Morrigan. Allt var fint och bra förutom att min ångest och panikångest är så stark och var därför tvungen att ta en massa lugnande. Det jag är orolig för är ju som innan vad jag ska få höra, eventuell kritik, krav. Jag är så trött så utmattad, känner att jag inte orkar bry mig, engagera mig. Bara tanken på att vara medium kanal, kanalisera i sommar känns jobbigt. Dels för att jag har så mycket ångest och den tycks bara bli värre. Jag känner mig så ensam så utsatt, mina paranoida rädslor tar över. Innan hade jag kompis som också följde Morrigan var hennes kanal. Vi fortfarande bra vänner, systrar men hon har lämnat Gudinnan, så jag har ingen att diskutera allt om kanalisering, min vånda, göra ritualer med. Hon var ett sånt enormt stöd för mig just när det gällde kanalisering. Vi pratade innan och efter kanalisering. Hon fick mig alltid att må bättre. Hon har förändrats så mycket, ibland är det väldigt tungt att inte ta upp det man brukade snacka om. Det är väl klart skönt för henne att slippa. Jag tar inte upp det heller, dels för att jag inte vill riva upp några sår och jag vill inte stöta bort henne heller. Jag respekterar hennes val, är hon glad är jag glad.

Jag är väldigt ångestfylld över att stöta bort andra, att de tröttnar på mig för min ångest, panikångest depression som jag alltid har. Dock är det främst i bloggen jag tar upp det. Kan ju hända jag säger något kortfattat om det. Men jag undviker det. För det har hänt att folk dragit sig undan förr för att jag pratat för mycket om problem, ångest depression. På sitt sätt kan jag förstå det, det blir jobbigt att höra på i längden. Jag är även ängslig panikångest fylld över vad som kommer fram vid kanalisering, hur andra reagerar på det som sägs igenom mig. Ängslig över att andra kanske stöter bort mig pga. av det som sägs. Vilket gör att jag känner mig rädd och hämmad, typ man vill inte släppa ut det låta det komma fram, vilket är hemskt av mig mot Gudinnan. Jag borde bara släppa taget och följa flödet. Det är väl inte det att jag tror att Gudinnan kommer säga elaka saker igenom mig vid kanalisering men folk kan ibland ställa svåra frågor, som kan kräva hårda svar. Jag vill bara inte komma emellan, jag vill inte förlora någon på grund av detta. Jag är kanske hemskt oförskämd nu men för mig är inte kanaliseringen det viktigaste. Utan det är något jag gör i egenskap av Hennes häxa prästinna. Hon önskar det av mig. Jag accepterar att det krävs av mig. Jag har inga tankar, illusioner på framgång för att jag gör.

Jag har tränat två dagar denna veckan, kommer nog att träna imorgon med. En annan sak som gjort mig mycket ångestfylld är att jag hade tid hos en dietist idag. Jag tänkte, fruktade att hon skulle vara en satmara som Anna Skipper. Jag tycker att hon är alldeles för hård. Dietisten jag träffade var vänlig, vi pratade om min kost, kalorier, träning. Ska dit om 2 veckor. Jag är mycket tveksam till att det skulle hjälpa mig att gå ner i vikt. Jag menar att någon ska hålla koll på mig så där lär bara leda till mer depression, ångest. Men kanske behövs det att någon håller koll på mig, det är ju mitt betende, mitt frosseri som ställer till det för mig. Som gör att jag inte går ner i vikt. Blir lätt så stirrig besatt av kalorier, träning, min vikt. Att när något är jobbigt, minsta motgång leder till frosseri.