Ångest misery

Har inte skrivit på ett par veckor, började skriva flera gånger men det var i stort sätt samma som jag skrivit om innan som min ångest panikångest, min paranoia triggers. Det kändes som jag bara kved om samma som vanligt utan att orka ta itu med det som ska göras, sen blev väldigt förtvivlad över vissa orakel kort jag drog. Det är ett ämne som är svårt för mig-karma. Andra kan påstå att det är livslektioner, gör om gör rätt det är jättebra om man kan se det så. Men för mig är och förblir det bestraffning. Och det påverkar mig så att jag knappt vågar gå utanför dörren, känner att jag har så lågt värde, inga rättigheter, ska bara pinas, ingen självkänsla, inget värde. Det blir som en besatthet kommer inte ur det, har mediterat och bett mycket om än ovilligt. När jag mår så drar mig undan från alla även Gudinnan hm i vissa fall framförallt henne. Men det är halvhjärtat tyvärr så slutar jag göra yogan som är det viktigaste för att jag ska må hyfsat.

I helgen hittade jag bra böcker om min sjukdom som jag kan använda, det är både dbt som jag nämnt innan som jag inte haft rätt böcker för att kunna använda det effektivt. Böckerna jag hittade beskrev bra det jag behöver lära mig, hur jag mår. Dock är jag fortfarande halvt om halvt emot att använda medicin, tänker då blir aldrig mer hög, får aldrig mera må riktigt bra. Men det är bara rädslor antar jag, men man har ju hört att mediciner dödar kreativiteten. Det behöver ju inte vara så, samtidigt hur mycket får jag gjort nu då? Inget. Kanske kan rätt medicin hjälpa mig. Ska träffa en ny läkare i sommar. Även om det finns fördelar med att vara manisk som ökad livslust, kreativitet enda gången man mår riktigt bra. Så är ju nackdelarna att fallet är så djupt ner i depressionens mörka bottenlösa grotta och jag är vårdslös med pengar skiter i att betala räkningar skulder, skjuter upp saker. Än så länge har det inte blivit värre konsekvenser än att folk är sura för att de inte får sina pengar i tid, jag är konstant pank äter för de slantar jag har, har aldrig råd med något. Ja ångesten triggas mycket.

Jag har ju inte fått mediciner det senaste åren, får se hur det blir till sommaren. Vem vet kanske dessa böcker jag nu har skaffat är jättebra ska återigen skärpa mig med yogan och inte frossa mer, inte hetsäta mer. Det är ljuvligt att det blivit så varmt och fint. Har fortfarande så fruktansvärt ont i min fot, kan knappt gå, ingen ork att cykla. Fan vad det är pest och pina. Och på grund av att jag har stora problem med depression, ångest panikångest, livsleda, fotsmärtor gör ju att bara tanken på karma vad jag tydligen förtjänar lida pinas triggar mig enormt mycket. Jag vill fly bort, bort från henne alla andra som kan göra mig illa. Sen fattar jag ju att karman är kvar oavsett vad, det blir jag inte fri från förrän jag gjort rätt. Men hur mycket orkar man, klarar man med förlamande paralyserande panikångest, depression? Inte mycket. Jag är nog inte den enda som har en massa karmaskuld karma lektioner dock är jag den enda jag träffat på som är besatt av det, framförallt vad för hemskt som ska hända mig. Jag bara önskar att Gudinnan ville göra mig frisk, men hennes sätt att hjälpa mig är nog genom böckerna, yogan så att jag lär mig att hjälpa mig själv.