Sommaren går mot sitt slut, bladen har börjat gulna lite här och där. Bara en vecka kvar på sommarkortet suck. Livet borde alltid vara så här. Man kan måla, meditera vara ute i naturen hela dagarna. Har hittat mycket björnbär och slånbär, slån. Jag älskar att vara ute på landet i skogen. Att bo i stad är pest. Visst det är nära till allt. Men samtidigt så mycket liv, buller, avgaser. Nej stan är inget för mig. Såvida det inte är en ljuvlig liten by/ småstad som Glastonbury i England. De har så många magibutiker på en och samma gata. Det är paradiset LOL. Hoppas kunna åka dit om ett par år. Ska försöka spara till resa och fickpengar. Ska även försöka komma ut i skogen iallafall fall några gånger till under hösten våren innan det blir sommarmkortet igen nästa år. Så känns inte de här 10 månaderna då jag inte kan åka vart jag vill när jag vill hur jag vill som en evighet. Ska vara lite mer aktiv i Morrigan covenet online gå prästinnekursen göra övningar dela med mig. Kanske kan jag bli kompis med någon där.
Har mediterat över vissa saker från det förflutna där jag har sår i själen som orsakats av att jag haft förhoppningar om saker inte fick. Min misslyckade konstkarriär. Har ju gjort kanaliserad konst med de flesta gudar och änglar jag har följt någon tid. Har gjort healing för det. Felet var helt enkelt att jag trodde att jag var speciell i gudarnas ögon. Och att det var därför de ville måla med mig, ville att jag skulle kanalisera. Med andra ord var jag övertygad om att jag skulle få en strålande konstkarriär bli framgångsrik. Vad kul de måste haft åt att jag gick på det gång på gång. Okej kanske inte. Men det är väldigt svårt att acceptera att detta är det livet jag har. Att jag aldrig kommer bli framgångsrik. Att jag är och förblir en looser. Jag har ju accepterat det för länge sedan. Det gäller bara att se möjligheterna vad man kan göra. Vara glad för det lilla. Väldigt svårt. Kan ju stundvis uppslukas av nuet som när jag är ute i naturen, målar, gör ritualer då allt känns underbart. Då kan jag njuta av nuet. Självklart kan jag njuta av nuet med andra men det är svårare pga social ångest. Men det blir bättre och bättre.
Nu finns det mer jobb att söka på arbetsförmedlingens platsbanken. Får väl anstränga mig mer för att få ett jobb alt. praktik. Praktik i all ära men om det inte leder till jobb är jag inte intresserad vill inte jobba som personlig assistent eller i vården heller men det ska man inte säga högt. Jag kan vara deprimerad av många orsaker arbetslöshet är inte en av dem. Däremot att vara pank jämt är det. Att just arbetslöshet inte gör mig deppig är för att jag har mitt måleri, skrivande, meditation, yoga, magi med andra ord massor jag kan göra som för mig känns lika viktigt som att jobba. Men självklart om och när jag får jobb så får ju det man verkligen gillar stå vid sidan få några ynka timmar i veckan. Men så är livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar