Vintermörker

Äntligen lite sol. Har saknat solen så mycket. Det är ju kallt men allt känns bättre när solen skiner. Bara man kan få vara ute och njuta av det så. Var på coventräff i lördags. Det var kul. Ska vara med på fullmåneritualen den 5jan. Ska bli spännande. Har inte gjort många ritualer med andra. Himla kul att träffa och göra saker med likasinnade. Gemenskapen med andra likasinnade är något jag ofta har saknat och varit avundsjuk på kristna för. De har varandra, kören, mässa. Även om jag som är utanförstående kan delta ger det mig inget. Visst om mina kristna kompisar skulle be mig skulle jag följa med för deras skull. Det är nog endast ängla meditation jag fortfarande gillar och då åkallar jag ändå alltid även Gudinnorna och ofta Lugh med. Anledningen till att jag har svårt med vinter tycker att den är oändlig är att lika mörkt, grått, mulet som det är ute är det inuti mig nästan alltid. Sen kan jag visst lysa upp det inre deprimerade verkligen med roliga saker, umgås med andra, måla och yoga. Dock har jag aldrig ansett att november är värst utan för mig är det januari och februari för då har mörkret varat länge och jag är så innerligt trött på det och vill ha vår. Men men så är det. Alla är vi olika. Alla årstider har sin charm. 

 

 Kan känna mig lite konfunderad över vissa Gudinnor som någon gång kommit som Skade, Hel, Cailieach deras årstid är ju just vinter, snö och is. Morrigan, Morgana och Hecate är ju alla mörka Gudinnor. Men de har ju fler aspekter än enbart mörkret och de är okej med min eviga längtan efter solen, ljuset. Det tog många år att förstå det. Men är man lite nojjig och deprimerad av naturen som jag. Jag har fruktat förr att jag skulle vara i mörkret för gott inte bara i detta liv utan i alla liv efter detta. Men det är bara rädslor, ängslan. Men att ha Brigid, Macha och Lugh har hjälpt mig få mera balans vara nära ljuset. Så allt inte är mörkt. Sen är det stor skillnad på mitt eget inre mörker som är ångest depression, paranoia, negativitet, destruktivitet, självhat och vad som är mörker för andra. Gudinnan Hel kom till när jag mediterade i förrgår. Det verkade som om Hon vill att jag ska komma 2 gånger i veckan, typ meditera göra någon ritual åkalla Henne. I princip som jag gjorde med Sekhmet i somras. I meditation var det väldigt mörkt, snö och is överallt. Jag såg Skade Hon log mot mig. Hel höll om mig med sin mörkare sidas arm. Jag såg även Jörmungandr. Det var en enormt stor jätte orm (jag såg nog bara liten del av honom) han tog sedan människo skepnad. Det var läskigt, höll mig undan, flydde när Han kom för nära.

Har nattsvarta paranoida tankar om det jag upplevde vad det kan betyda. Om jag nu går med på att meditera regelbundet åkalla Hel. Kan det säkert vara bra. Det viktigaste för mig är att jag kommer ut i solen, ljuset igen. Jag vägrar stanna i mörkret. Må så vara att den plats jag såg var är väldigt influerad av mina tankar, min fantasi. Så det är kanske inte alls äkta. Helheim,Niffleheim ser kanske inte ut så. Det är ju bra. Det kvittar jag tänker inte vara där mer än nödvändigt. Jag har varit i mörkret tillräckligt i mitt liv. Jag ska vara i ljuset, kämpa för att må bra, uppleva glädje. (Om jag nu kränker någon som läser detta ber jag om ursäkt). Vaknade halv tre i natt gick upp och målade dark angels/fairies, depressiva, pinade. Kände mig enormt lost, som om mörkret aldrig försvinner, nu meditera, åkalla Hel, ja jag vet inte vad som kommer ske med mig. Tänk att jag nästan köpte Madonna staty igår. Men det gjorde jag inte. Det hade varit hemskt. Men ibland så är det så jobbigt  med allt, det eviga mörker, vill bara fly nån stans där allt är ljus, sol, värme kärlek. Men kanske om jag gör det här, lär mig det jag ska, förstår det jag ska slipper jag kanske återvända dit. Vad snäll och tacksam jag är. Inte.