Det var ett tag sedan jag skrev som vanligt. De sex veckorna med 30 h i veckan tog slut för 3 veckor sedan. Nu de senaste 3 veckorna går jag runt till olika bagerier, konditorier, caféer i Malmö , Lund , Lomma , Åkarp , Hjärup , Arlöv och Oxie. Än så länge varken jobb eller praktik. Det är jobbigt att ge sig ut och göra detta varje dag 5 dagar i veckan. Sedan måste jag redovisa det för min jobbcoach. Har ont i benen av att gå mycket. Det får mig att tänka på hur jag ska klara av att jobba vara på benen hela dagarna. För mig som har social fobi är det en plåga att behöva ge sig ut varje dag. Jag hade hellre stannat hemma med min lille kise. Hellre målat eller varit ute i naturen än att gå runt knacka dörr fråga runt på bagerier, kondis, caféer, butiker om de behöver extra folk eller om jag kan få praktik där. Men, men jag är så illa tvungen så jag gör mitt bästa. Det är bara jobbigt att vara social, glad och trevlig hela tiden. Det är av den anledning det kan vara bra med psyk medicin då är det lättare. Men jag tar ett djupt andetag i stället, försöker hinna med yogan och målandet varje dag. Men oftast hinner jag inte. Det hjälper även att skriva av sig i morgonsidorna de publicerar jag inte. Det är bara för mig för att jag ska vräka ur mig vad jag tycker, känner utan att behöva ta hänsyn till vad andra tycker, tänker och känner. Hur andra uppfattat det jag skrivit. Vilket är fullkomligt irrelevant. Det må låta hemskt. Men det är mer som en mental detox. Inget man vill eller behöver kommentarer på. Det är bara en massa negativt skit som behöver rensas ut.
Det har varit tufft och är det fortfarande att hinna göra yoga, måla varje dag. Får vara glad om det blir några dagar i veckan. Morgondevotion, avalon ritual, kvällsmeditation har det gått att göra mer, oftast 4-6 dagar i veckan. Har börjat meditera åkalla Cernunnus regelbundet sen september någon gång. Det är en annorlunda sorts meditation. Jag vandrar och slåss mycket med (mina inre)demoner. Vet inte varför just han vill göra detta, det verkar så i alla fall. Vet inte varför jag upplever detta, det kommer när jag åkallar honom. I år kan jag åtminstone kontrollera det. Öppna för det fightas eller strunta i det och jag kan vandra i bergen , skogen med Honom istället. Kan vara äventyrligt, jag gillar det väldigt mycket.. Förra året och året innan bara kom dessa scener, bilder där jag attackeras, slåss med demoner ofta i periodvis det kändes väldigt otäckt. Även om Cernunnus försäkrade mig om att allt var som det skulle. Så vågade jag inte lita på honom. För varför upplevde jag sånt, varför såg jag det. Visst jag mådde bättre efter ha slagit ihjäl demonerna, pryglat dem. Det var en sak men varför var han där. Jag har nu förstått att han troligtvis var där för att guida mig, kanske skydda eller se till så att jag inte stannade kvar där. Det är det intrycket jag har fått i år. Det är ju schysst. Känns ju ändå lite vrickat men vet ju i år att demonerna är från mitt inre. Det visste jag inte förra året. Varför jag har detta,är så konstig vet jag inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar