Det blir inte som man vill...

Jag som tänkte att jag äntligen var så gott som färdig på lernia. Trodde att jag skulle få vara hemma och slappa. Ägna mig åt min konst, yoga vara ute i naturen. Men inte då eftersom att mitt beslut inte går ut förrän i slutet av maj. Får jag vara kvar där. Men kan vara där halva dagar och läsa några kurser till på lernia. Känns jobbigt. Men är inte förvånad det vore ju hemskt om jag var hemma och slappade. Kanske är detta typ en extra motivation för att man ska söka jobb inte vara hemma och ta de lugnt. Måste stanna här tills jag får jobb. Suck.

Vissa kurser har varit plågsamma att läsa och skriva om. Det har varit psykologi och psykiatri. Det har varit intressant och jag har lärt mig lite. Det har varit triggande då jag själv lider av en del saker. Men känner mig samtidigt att jag inte tänker låta min ångest, depression och panikångest ha kontroll över mig mer. Är än mer inför att läsa använda mina böcker om dbt och mindfulness för det jag lider av. Kanske för att det är lämplig behandling form för alla former av psykisk ohälsa. Dock i flera som komplement till annan behandling. Det gäller att ta kontrollen av sitt liv. Ta kontrollen över sina tankar känslor som tryggar ångesten,depressionen, frustrationen. Min lärare på lernia anser att jag ska jobba på ett boende för psykiskt sjuka. Jag känner bara att det är nog i överkurs. Jag har ingen erfarenhet av det. Har ju bara varit lite extra som boendestöd. Är nog lite rädd för att jobba på boende.

Tänker att jag borde sjukskriva mig. Men förlorar pengar på det. Har redan så lite. Så det blir väl att man fortsätter tvinga sig vidare. Tills kroppen psyket säger stopp. Jag bara känner att jag vill göra det jag vill. Inte det af, samhället anser att jag ska göra. Vill bara måla, vara ute i solen. Göra det jag vill. Bara trött på allt nu.