Beltane

Beltane är en högtid jag har lärt mig gilla och uppskatta. Det är just att det är kärlekens högtid, passion, lust som har varit det jobbiga för mig. Är man ensam, alltid ensam aldrig haft någon så är det plågsamt att bli påmind om det man inte har, evig påminnelse om det man inte har aldrig kommer att få, för de karlar jag träffat på har inte varit något att satsa på, förr brukade jag söka tröst hos ärkeängeln Mikael då hade någon i alla fall. man kan ju hoppas eller vad. missförstå mig inte, jag missunnar inte andra  kärlek, passion eller något, det är bara hårt när man alltid är den fula, konstiga som ingen vill ha. Eftersom att jag var Dianic i många år det vill säga enbart tillbad Gudinnan, följde Henne. På senare åren har jag öppnat mig mer och mer för även manliga Gudar och då är det främst SolGuden Lugh jag träffar, mediterar med, åkallar. Jag undviker inte Cernunnus eller andra manliga gudar men är bara inte så intresserad av dem. Jag är ju inte en person som kan/orkar ha för många gudar i mitt liv. Jag behöver egen tid, vill ju gärna vara med dem var och en så för mig räcker det med ett par stycken. Men så är det vissa som så gärna vill ha mig som Lugh och Morrigan. Som då hjälper att se möjligheter, glädje, hur kul det är att vara med dem. Har ju även Brigid och Morgan Le Fay Lady of Avalon.

Men nu känner jag för varje år som går att jag gillar denna högtid mer och mer. Ja jag är lite underlig, det måste ni väl ha märkt efter att ha läst min blogg. Beltane handlar ju främst om Guden och Gudinnans förening, kärlek, ljuset, passion. Mitt sätt att acceptera denna högtid har varit att fokusera på min konst som vid andra tillfällen, för konsten är min passion, mitt liv. Det har jag ju gjort innan om åren med, men bett väldigt mycket om ursäkt för att jag är ensam, mår som jag gör, är som jag är till gudarna. Har liksom känt mig i vägen. Inte för att någon av gudarna antytt att jag borde försvinna utan det är mer jag som tar förgivet att jag inte hör hemma, borde försvinna mm. Jag har svårt att känna glädje, lycka. Har ofta känt att det inte finns för mig. Naturligtvis är jag också glad ibland mår jag bra, men det är kortvarigt. Jag har varit kär många gånger men det har alltid varit obesvarat och slutet med hjärtesorg. Jag tror inte att det kommer att förändras.

Har läst mer än halva dbt boken, skrivit ner saker, kommer strax att börja arbeta med den, ska bara läsa mer i den kreativa boken. Så att jag använder dem samtidigt. För det är tungt, jobbigt att använda mindfullness, dbt för sina problem- depression, ångest, panikångest, med lite kreativitet saker som stärker min konstutövande är det jag behöver för att orka, vilja. Min motivation helt enkelt. Håller inte med om allt i boken men det var väldigt mycket som jag kommer ha stor nytta av. Sen gäller det ju att praktisera det regelbundet, gärna varje dag. För bästa effekt. Har ju andra mindfullness och dbt böcker jag ska läsa igen. Men den här senaste boken var mycket om känslor, mer om kreativitet. Kan ju ha väldigt svårt att göra det som är bra för mig, det som behövs för att jag ska må bättre. Har svårt att hantera smärtan, lidandet ångesten som ökas när man bearbetar något tar itu med saker. För eller senare kommer Arbetsförmedlingen se till att jag får någon sysselsättning, praktik såvida jag inte får jobb. För att orka jobba ens deltid, vara ute bland folk, umgås med arbetskamrater och jobba varje dag måste jag må mycket bättre. Kan jag bara hantera mina psykiska problem bättre, minimera ångest, panikångest, depression skulle det bli lättare att jobb, eller ha praktik och till och med att umgås med andra, vara social. Och då skulle jag kunna träna, cykla och vandra ute i naturen mer. Det är ju något som jag verkligen skulle vilja.