Jag hade jättetrevligt på häxmötet i fredags på puben. Kul att umgås med likasinnade. Hoppas vi kan träffas och göra någon ritual tillsammans. Jag hoppas att jag träffar några keltiska pagans en dag Vore så kul att göra magi, ritualer med andra som följer Morrigan, Morgana Le Fay, Lugh och eller Brigid. Absolut inget illa menat till er andra som inte följer de gudar jag gör. Alla gudar är ju ett, men med olika individuella skillnader och aspekter. Det är lite olika hur man ser det där. Hade jag mått bättre hade jag gärna startat ett keltiskt avalonian coven. Men vi får se kanske när jag träffar fler som följer den keltiska Avalon traditionen. Jag önskar verkligen jag bodde i Irland eller i Glastonbury. Det är där jag hör hemma. :) Men jag är van att vara den enda, den udda. Min inre tomhet är ett djupt hål som aldrig kan täppas igen oavsett vad jag försöker fylla det med. Men det går över jag inser att jag troligtvis fortfarande sörjer den förlorade vänskapen gemenskapen med Jenn, hon som också följde Morrigan men lämnade det. Vi delade allt. Det är en anledning jag har svårt att öppna mig för andra. Det gör så ont att bli sårad, sviken. Men så ska man inte resonera. Man ska vara glad, öppen oavsett risken att bli sårad. Det är en del av livet. Vissa av oss blir bara mer deppiga, ledsna av svek än andra.
Igår träffade jag morsan och syrran. Det var föreläsning/predikan om hur oansvarig jag är, att jag inte borde ha katterna, katterna borde lämnas bort för jag har inte råd, jag inte borde göra volontärarbete för katter, djur. De skulle aldrig gör något om de inte får betalt. Så fruktansvärt jobbigt att lyssna på. Det är inte första gången, absolut inte sista gången. De tycker att jag är fanatisk för att jag anser att djur har lika stort värde som människor, att anser det vara fel att avrätta skygga katter. Ibland behöver jag låna lite pengar av dem, och det är så illa i deras ögon. Pengar är allt för dem. Som min morsa fortfarande gnäller för att hon la ut pengar till kastrering vaccination till en hemlös katt, och den fick sedan ett bra hem på landet(hon hade inte tålamod att låta en skygg katt bli tam, så den fick annat hem). Jag anser att man ska hjälpa om man kan, allt handlar inte om vad man får igen i pengar. Det finns andra värden som viljan att hjälpa, känslan av att man räddar liv som betyder mer. Ja, jag mår bra av att hjälpa katter som många inte bryr sig ett skit om. Jag är vegetarian, nästan vegan, äter inte djur. Jag gör mycket online för att hjälpa djur och natur. Det är jobbigt att man måste träffa morsan syrran varje vecka. Det är en oskriven regel att man gör det i min familj. Min morsa ger mig hemska skuldkänslor om jag inte gör det. Jag står för mina åsikter. Men anser det vara meningslöst att träffas så ofta framförallt när det blir en massa moralpredikan. Men jag är skyldig morsan pengar så att säga att man anser det vara för ofta att ses går inte. Min morsa har inte mer umgänge mer än mig och syrran så det är synd om henne. Och hon vill ju absolut inte förändras det är ju inget fel på henne. Det är bara mig det är fel på. Jag är så frustrerad så irriterad över detta. Återigen något man måste kväva. Det kan vara jättekul att umgås med morsan syrran absolut. Men priset kan vara högt.
Hade stopp i vasken i förra helgen. Ringde tidigt på morgonen till felanmälan så att fastighets skötaren skulle komma. De ringde inte förrän på onsdagen och kom då. Jag mitt dumma nöt, var ju inne och väntade. Det hade jag inte behövt men det blev så. Att inte vara ute på flera dagar gör mig extremt deppig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar