Andring i andliga rutiner

Jag har arbetat intensivt med att nysta i mina problem, känslor enligt dbt boken. Det var ett tagen sedan jag gjorde det sist, en massa skrivande och gråtande. Detta är bara en början måste göra mindfullness meditation varje dag. Inte fly utan hantera känslorna, tankarna, smärtan inte döma det, inte hålla fast det. Det är tufft. Jag känner att mycket av min ångest är maskerad ilska, hat och frustration även bitterhet över det som har hänt mig, över mina psykiska besvär som visat sig vara kroniska och över hur livet är, har blivit för mig. Det känns för jävligt. Jag har svårt acceptera det, Men det är något jag kommer att lära mig vare sig jag vill eller inte. Det är svårt att ta livet inte blivit som man har tänkt sig att, hoppats på. Ja, jag har svårt att acceptera Gudinnan inte gett mig ett bättre liv, mindre lidande, mindre prövningar. Bitterheten, frustrationen mot henne är stark. Det gör det svårt för mig att göra något som Hon vill, om jag ens nu hör ordentligt vilket jag betvivlar framför allt när jag mår som värst. Kanaliseringen fungerade inte, mitt eget psyke som flippade ut istället. Morgonritualen, meditationen är allt svårare att utföra. Jag vet att Gudinnan är hos mig, hon skapar inte mina rädslor, mina mardrömmar, skrämmande syner men hon är i dem med mig. Dock inget inget betryggande, visst jag är inte ensam. Men jag kommer bara inte över att jag anser att det är fruktansvärt att som är häxa, prästinna hennes medium lever i denna misär, med denna enorma karma, dessa kroniska psykiska besvär- depression, ångest panikångest. Nej detta är inte ett liv jag vill ha.

Har tänkt en del på vad som hjälpt mig innan, när jag har varit i bottendjupa svackor innan. Svacka är nog fel ord eftersom att jag varit här ett par år och kommer oftare djupare i skiten, sen lite upp för att sedan falla igen. Det jag har mycket problem med är att göra något andligt alls, då det känns som tvång. Det låter förfärligt va. Ta en paus inte göra något på ett par år få själen psyket en chans att läka, bara bry mig om mig själv mina behov, leva. Inte tänka på Henne jämt. Inte fixera mig vid att vara som jag tror  Hon vill ha mig, vara lydig, tjäna Henne väl göra det Hon vill. Mina även om friheten är min, jag får den tid jag behöver är det inget vet, känner, fattar. Låter tokigt, klart Hon vill att man gör det utav hjärtat villigt. Vanligtvis gör jag det men efter några månader med mängdvis av mardrömmar mardrömsvisioner om Henne och min karmaskuld som ger mig mycket panikångest, fylld av negativa tankar känslor. Det går liksom inte att bara låtsas som inget, ignorera det. Har ju ignorerat skriket från mitt inre länge nog. Det är bara det att jag lovat mig helt och hållet åt Henne som prästinna, gav mig själv mig hull och hår lovade alltid vara lojal och tjäna Henne väl vid själv initieringen till prästinna. Jag trodde aldrig att mitt liv skulle bli så här mörkt trist meningslöst, hade jag vetat att min depression ångest panikångest skulle bli 10 gånger värre, hade jag tagit mitt liv för länge sedan.



Hade jag kunnat hade enbart kommit till Henne vid fullmåne, nymåne sabbater.  göra yoga direkt istället för att komma till dem direkt, Meditera på annat sätt mindre böner, chants mer mindfullness. använda chants efter mindfullness. Dels är risken mindre att jag hör fel om jag hör något. Sen om jag skulle få en svår ångestattack, panikångest har jag redan gjort yogan och mindfullnessen som behövs för att jag ska bli frisk. När jag läser mina egna ord känns de främmande för som om jag inte vill kännas vid dem men det är ju precis vad jag känner. Samtidigt är jag övertygad att andra inte känner sig här inför Gudinnan, andra skulle inte lida så här. DE skulle inte ta så mycket skit sen ändå gå med på att kanalisera mm. Bli behandlade som mig, ja nu är jag där igen. Påminner om den tshirten jag hade för länge sedan med texten "God hates me" Skämt åsido. Jag älskar Gudinnan mer än allt annat annat men har som jag beskrivit ovan och i tidigare inlägg problem med att acceptera livet som det är och levt i illusionen av att Hon skulle göra mitt liv bättre för att var Hennes prästinna. Usch jag skäms så, för hur jag är och känner. Förhoppnings vänder det snart.