Tristan och Isolde

Jag har nämnt att jag har katter i tidigare inlägg. Tänkte att jag skulle berätta lite om mina små älsklingar. Jag är stöd för Kattkommando syd. Mina katter är skygga ej vana vid att bli hanterade. Jag har haft dem i snart ett halvt år. De är 6 år blir 7 år i höst. Min förhoppning är att de ska stanna hos mig för alltid. De har bott med andra katter och hundar i annat hem i 5 år innan. Alla djur var skygga där visst. Innan dess så har kissarna levt ute i stan där de föddes på olika ställen i Malmö. Hankatten den mindre av dem är troligt vis ett halvt år äldre än tösen Isolde som är en stor dam. Bda är de svartvita, tydligen en färg många människor inte gillar. Många anser att hemlösa katter, skygga katter är paria och borde dödas. Det är mord i mina ögon. Katter skygga eller inte har lika stor rätt att leva som människor. Skygga katter är skygga ängsliga för att de inte litar på människor, de har upplevt grymheter från människornas sida. Det är tyvärr inget ovanligt folk kastar stenar, pinnar efter hemlösa katter. Oavsett om det är barn som gjort det eller inte är det ingen ursäkt. Och det händer att vuxna gör det med, All form av grymhet mot djur är oacceptabel.

Mina små skygga kisar har gjort stora framsteg sedan jag fick dem runt 20 november förra året. De första veckorna var de enbart under soffan som var deras gömställe. Jag satte in maten till dem under soffan lådan var i närheten eftersom att de ej gärna lämnade soffan. Förutom när jag drog undan soffan för att sätta in maten morgon och kväll. Med tiden lärde de sig att jag inte ville dem illa. De går fritt i min lilla etta, har gjort det sedan Lucia. Dels för att stänga , öppna dörrar verkade göra dem mer ängsliga, dessutom så är det skönt att inte ha stängda rum. De senaste månaderna är de framme hela tiden. ligger i andra soffan och myser, sover. Eller sitter i fönstret, är ute  i min inglasade balkong, eller på klösträdet som också är mycket populärt. De stryker sig mot mina ben, jamar när de vill ha mat, möter mig i dörren. Tristan leker gärna med snören som jag drar. Isolde leker själv eller med Tristan. De börja bli allt tryggare dock är de rädda för beröring, så det går inte att klappa, gosa med dem än. Men det är inget ovanligt att riktigt skygga katter kan ta över 1-½ år på sig låta sig klappas, våga lita på en tillräckligt för våga njuta av att klappade, få kel. Bli tama socialiserade.

Jag ser så enormt fram emot den dagen de vågar vara i knät, ligga bredvid mig och njuter av att få kel och gos. Få höra dem spinna, se dem njuta av min beröring. Skygga katter söker inte kontakt mer än nödvändigt. Man får arbeta med dem på deras villkor, tänja gränserna för vad de klarar av sakta. Det gäller att ha stort tålamod, inte bli frustrerad, arg på katterna för att de inte beter sig som man önskar. Skygga katter blir lätt stressade, kan bita, rivas om de blir trängda får panik. Nu är mina så pass trygga att de ligger kvar, sitter kvar även om jag går förbi dem, de vågar gå, skutta busa ha kul även om jag går omkring i lägenhet. Detta är nog mycket för att jag inte tvingar dem till kontakt, jag försökt en hel del med långskaftad mjuk pensel men det gick inte alls. Dra snöre, kasta leksaksmöss, rulla bollar går bra. Det verkar de gilla. Men jag gör inga hastiga rörelser, som kan verka otäcka skrämmande för dem. Pratar alltid mjukt och lugnt med dem. Det är en enorm glädje att ha djur. Jag är inte helt ensam mer. Jag har några som behöver mig, är beroende av mig. Några som alltid är glada över att se mig, gillar att vara med mig. De senaste månader går de alltid omkring med glad svans och se på dem att de trivs och mår bra. De äter bra och är blanka i pälsen. Har gått upp lite i vikt. De var magra innan. Här har de större yta, mer trygghet och värme kärlek än vad de någonsin har fått innan. Jag ska köpa ett nytt större klösträd till dem inom en månad ungefär, förhoppningsvis ska jag ha råd med det innan dess. Mina katter är mitt allt, skulle kunna försvara dem med mitt liv. De är mina små barn, har aldrig varit intresserad av att skaffa andra barn än just katter, eller hudar :) Jag gillar människo barn men vill bara inte ha egna.