Jag använder mycket örter, stenar i magi och healing. Även bön, meditation och besvärjelser. Problemet är bara att på senare år har allt blivit det som var dåligt innan är katastrof nu. För nu är som att det jag har inte hjälper, känner mig ovillig att samarbeta ens be till Gudinnan. Ovillig att meditera göra något. Men det är det som är depression att inte vilja, kunna göra något. Det känns så jobbigt meningslöst för mig åtminstone. Okej det är härligt om sommaren när jag mediterar ber ute i skogen, målar där. Eller bara vandrar är ett med naturen. Det gillar jag solen skiner, så varmt skönt det värmer mig inifrån. För inuti mig är det bara ångest, mörker evigt mörker. Jag behöver solen värmen. Ja det är motsägelsefullt kanske att följa Morrigan, Morgan Le Fay. Som är mörka gudinnor främst skörden, sensommaren, hösten, vintern. Ibland har jag tänkt att de är emot att jag är så förtjust i vår och sommar.
De vill ha mig som kanal medium. Förr när jag var friskare mådde bättre gick det väl an. Men inte de senaste åren. Jag vill dock se det som att jag har större värde än att bara vara kanal medium inget fel i det. Det är bara det att alla mina egna drömmar livsmål har krossats gång på gång. Om det är så för att ska ägna mig helt åt att bara vara hennes kanal medium, ja då är de absolut inga gudar jag vill ha med att göra. Det är svårt att lyckas i livet men jag tycker att jag har det tuffare svårare än andra. Men som sagt det kan inte jag avgöra, jag har ingen måttstock på vem som lider mest, får mest tur, framgång av universum. Jag är ganska bitter på gudarna ser allt i svart, livet är hårt. Jag försöker verkligen vara positiv, inte vara så bitter, tjurig.
Men det är hårt att känna glädje tacksamhet inför att vara med dem vara deras häxa och prästinna. Jag är ganska kass på det. För det är hemskt att man ska ha denna hemska ångest, panikångest attacker som bara blir värre med åren. Ja, jag känner allt oftare att om gudarna vill något med mig att göra får de ta bort min ångest, panikångest. Men inte då, de bryr sig väl inte. Nej det är ju inte deras ansvar hur jag mår. Men det är mitt ansvar att vara bra kanal till dem, det är mitt ansvar att tjäna och lyda. Vad jag hatar det. Jag hatar att jag bara är en usel tjänare i deras ögon det är så det känns som. Jag är så trött på dessa challenges prövningar. Morrigan gör det inte lätt för någon måste det betyda att mitt liv är ett helvete mesta tiden. Jag hatar livet, jag hatar att alltid må så här. Jag hatar att det inte finns något sätt att beveka Henne få dem att hjälpa mig. Magiska formler hjälper inter, kanske inte så konstigt med min attityd. Jag kan bara inte acceptera lidandet och vara glad över det, se någon glädje i leva med detta. Vad det än må vara att jag ska lära mig av detta är det inte värt det.
För som om det psykiska lidandet inte vore hårt nog så har jag haft hälsporre sen i höstas och kan därför inte röra mig mycket. Har precis fått förmågan att kunna gå i en timme utan att det gör mer ont. Så i ett drygt halvår har jag knappt kunna röra mig. Jag var deppig innan men jag älskade trots allt att vara ute i skogen och träna på gymmet tills smärtorna blev så hemska att jag inte kunde gå alls mer fick söka hjälp. Så jag har nu gått hos en sjukgymnast sen dess, min har blivit tejpad i omgångar, det tog lång tid innan smärtan började vända. Jag skulle ha sökt hjälp direkt i juli när började göra ont. Men det struntade jag i. Det var korkat. Men jag hoppas på att det snart är över att jag mår bättre fysiskt som psykiskt. Jag vill så gärna njuta av våren sommaren. Vara pigg och må bra ha kunna njuta av grönskan, blommorna. Ja, jag vet att alla årstider har sin charm och jag tycker att hösten och vintern är fin med. Utan vinter ingen sommar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar