Mörker

Att leva i mörkret förgott, är detta min lott för att jag följer mörka gudinnor. Hoppas verkligen inte det. Då är det kört för mig och många andra som följer mörka gudar. Jag vet om att detta mörker jag pratar om inte är typiskt för alla som följer mörka gudar. Många verkar vara väldigt glada tillfreds med sina liv. Inte alla är dystra, panikångestfyllda deprimerade som jag. För depression är detta mörkers nam och den yttersta tomheten.

Ta medicin, gå i terapi tänker ni. Det fungerar inte, har försökt flera gånger dessutom får man inte bra hjälp såvida man inte åker in på psykakuten för självmordsförsök. Om man ens får bra hjälp då. Nu ska man inte dra över en kam det finns många underbara människor som jobbar på psyk, men det finns gott om rötägg med.  Men det var inte det jag ville skriva om inte ens om hur man känner sig bedömd där som om man är på ett förhör. De kan ibland testa en dra de mest underliga slutsatser av det man säger. De fattar inte att man känner sig trängd, att man har så mycket panikångest, mår så dåligt bara av att sitta där prara försöka bli förstådd är en fruktansvärd pina i sig. Allt man säger kan de vända emot en. Det är en sak men att berätta om allt det mörka det svåra utan att bli trodd bli avisad gång på gång. Det är ett slag i ansiktet. Sen har man vissa kompisar som anser att man måste försöka ändå, oavsett vad. Jag fattar att de menar väl att man måste försöka tills man hittar den hjälp man behöver. Men när man som jag alltid fått klara sig själv vårda sig själv med healing formler, örter, stenar. Och nu de senaste åren dbt, mindfullness och yoga. dock är i för uselt skick för att dbt och mindfullness ska vara effektivt.

Kundaliniyogan är väl det som är bäst nu. Det är en sorts kundalini yoga som riktar sig in på psykisk ohälsa. Tyvärr gjorde jag det inte så mycket som jag borde ha gjort innan när jag började med det. Då mådde jag bättre. De tidiga svackorna borde ha lärt mig att ta bättre hand om mig själv i längden. Inte ignorerat det så mycket byggt upp mig bättre och när jag mådde bättre gjort mycket yoga, aldrig sluta för det var stress på jobbet. Man inte pallade eller annan kass ursäkt. Det som är besvärligt med yogan är att de flesta av yogasanas meditationerna är 11 minuter långa det är jobbigt att koncentrera sig så länge och komma igång och göra det. Det är väldigt effektivt, dra upp all ångest panik för att det ska lösas upp. Så man kommer vidare.