fredag 14 mars 2014

Prästinna

Jag har alltid älskat Gudinnan och tillhört henne. Att bli Gudinne troende, leva som häxa fullt ut följa de keltiska Gudarna fick mig att känna att jag kommit hem, tillhörde någonstans. Det som är felet är att jag inte förstod att bara för att jag blir Hennes häxa och prästinna så blir inte mitt liv bättre. De senaste åren har jag varit lika olycklig som när jag var kristen. Men så är det väl när man är kroniskt deprimerad och panikångestsyndrom. Det var patetiskt att tro att bara för att blev hennes, gjorde allt för Henne att livet skulle bli bättre. Det smärtar att tänka på att jag nog var friskare om än mer självmords benägen. Fysiskt friskare åtminstone, hade mer tillit, glädje precis som de första åren med Gudinnan.

Generellt sätt har jag alltid haft mer tillit på kvinnliga gudar än manliga. Såvida de manliga inte är änglar då gillar jag dem mer. Framförallt Ärkeängeln Mikael ja jag vet att det är fel, lika fel som att klänga på Lilith som kristen. Eller ännu bättre vara Kristen hedning.  Men det

Jag ville gärna gå den dyra prästinna av Avalon utbildningen i Glastonbury. Men det hade, har jag aldrig råd med. Det är något som är väldigt jobbigt att ta att man inte var värdig för det heller. För det är ju just så det känns. Att man inte duger, att Hon egentligen inte vill ha en. Men jag kan tänka mig att det inte betyder mer för henne om man går i Glastonbury, på distans eller har annan prästinneutbildning. Jag har aldrig haft råd med något sånt. Det gör så fruktansvärt ont, att tänka att det inte är menat då, att man inte är kallad, att det inte är Gudinnans vilja. Fast jag borde vara van det är inte ofta jag och någon Gudinna, Gud vill detsamma som jag. Eller att de vill det starkt nog för att få det att ske. Jag har skapat mig en egen träning genom att använda ett par böcker om Gudinnan,meditationer, ritualer. Det är väl bra nog men det kan ju inte jämföras med att få vara bland andra, gå en prästinne träning. i Glastonbury jag hade varit överlycklig enormt tacksam om jag så bara hade fått gå prästinne utbildningen på distans. Men inte ens det hade jag råd med, och ja det känns som att jag inte ens förtjänade det.


Morrigan har inte gjort någon hemlighet med vad hon vill med mig, ha mig till. Det är inget fel i det, vilja ett medium, en kanal. Det är bara det att Hon är mindre intresserad av att låta mig få det jag vill ha. Hon fokuserar på annat som att hjälpa mig med mitt dagliga liv, healing mm. Uppmuntra mig att göra mycket yoga, healing meditationer. Det är mer, mycket mer jobbigt än vad jag trodde. I början upplevde jag det som att Hon var mer sträng hård typ såg till att jag gjorde det som behövde göras. Och jag trodde att jag skulle bli frisk vid den tiden. De senare åren så var och är jag mer fri, Hon var  och är mindre sträng krävande. Tyvärr så hmm är jag inte bra på att ta hand om mig själv, hatar mig själv för att jag skriver detta men jag har mått bättre när jag har strikt disciplin, ja även rädsla för att misshaga har gjort att jag mått bättre. Dock leder detta beteende till att blir rebellisk flyr vägrar samarbeta under en tid. Går till andra gudar. Och när något går fel, inte blir som jag har förväntat mig  ser jag det som en personlig förolämpning, guds vilja- att jag ska vara olycklig, inte ha kul, må bra. När såna tankar etsar sig fast i skallen ja då dröjer det inte länge förrän jag mår ännu sämre. Sabbar mer för mig själv. Jag har en hel del självhat som ställer till det med för mig. Sen så gör det tänket mig extremt beroende och undergiven av Gudinnan, Gudarna jag följer. jag har upplevt att de styrt mig, kontrollerat mig. Såna tankar  får lätt fäste i mig och blir som värsta besattheten. Det tar väldigt lång tid innan jag lyckas ta mig ur det. Andra har ju försökt hjälpa mig, jag kan tro på deras ord tillfälligtvis. Men förr eller senare vinner alltid självhatet, det destruktiva i mig, det sjuka som vill få mig att tro att ingen vill mig väl och absolut inte någon högre makt. Troligtvis härstammar det tänket från att folk som har bestämt över mig ofta har varit elaka och manipulativa. Sen har det väl fått fnatt i mitt skadade psyke. Allt sån sker omedvetet. Jag har precis fått reda på hur illa det är.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar